Det finns drygt 3000 arter ödlor, allt från den lilla 16 mm långa geckon Sphaerodactylus ariasae i Dominikanska Republiken, till världens största ödla, Komodovaranen (Varanus komodoensis), som kan bli uppemot 4 meter lång. 

Det kan ibland vara svårt att se skillnad mellan ödlor och ormar, eftersom det finns benlösa ödlor, som den svenska kopparödlan        (ormslån). Några viktiga skillnader: ödlorna har ögonlock, vilket ormarna inte har. Ödlornas fjäll har samma storlek runt hela kroppen, medan ormarna har en rad breda fjäll på buken. Dessutom har ödlorna synliga öronöppningar, vilket ormarna saknar. 

Många ödlor har förmågan att vid fara släppa sin svans, detta för att få möjligheten att fly undan faran. Denna svans regenereras (återbildas) i de flesta fall, men ofta med ett annorlunda utseende, mer färglös, kanske kortare, ibland även i en annan riktning än originalet.

Det finns endast två giftiga ödlor, skorpiongiftödlan (Heloderma horridum) och gilaödlan (Heloderma suspectum). De har inte gifttänder som ormarna, utan giftet rinner till längs skåror i underkäken och tuggas in i bytesdjuret. Det har ofta figurerat uppgifter om att varaner är giftiga, men det är bakteriefloran i munnen hos ett flertal arter som kan ge svåra, livsfarliga infektioner!