Utbredning: Nordöstra Afrika och Arabiska halvön.
Kroppslängd: Upp till 76 cm, svans upp till 61 cm.
Livslängd: Ca 35 år.
Föda: Gräs, rötter, frukt, frön, insekter, ödlor och ibland små däggdjur.


Övrigt: Flocken är som stora ”försvarsenheter” med upp till 300 individer. Den minsta delen av en flock består av en familj med en ledarhanne och hans harem på 1-10 honor med ungar.

Under de första 7-8 månaderna är ungarna svarta, vilket är en signal till gruppen att dessa skall tas om hand och skyddas. När de sedan blir äldre ersätts den svarta pälsen med bruna eller gråa hårstrån och ungarna får klara sig själva.

Det är inte ovanligt att yngre hanar ( cirka 4-8 år gamla) närmar sig dessa svarta ungar och ”adopterar” dem, ett skydd vid stridigheter eftersom ingen ger sig på denna lilla svarta unge. Dessutom, om denna unge är en hona så blir ofta denna unge hans första partner och haremsmedlem.

Hannarna är mycket större än honorna. De har en lång silvergrå man över axlarna, en mantel. De långa kraftiga hörntänderna är livsfarliga vapen.

Den röda baken blir ännu rödare hos honorna när de är i brunst. Vid ägglossningen är den som mest svullen och röd. En signal till maken!

Baken fungerar som en kudde, de muskulösa sittvalkarna gör det möjligt för babianer att sitta på en gren eller klippavsats en hel natt utan att få träsmak.

Mantelbabianer kan plundra ett fält med grödor där kvinnor arbetar, men håller sig hela tiden på avstånd, om det skull dyka upp beväpnade män.

Babianer är mycket sällskapliga och har lätt för att samarbeta med varandra.